Vad gör man när livet suger?

Vilken underbar jävla dag.

Vad gör man när livet suger?
Det är en sån dag idag. Jag är inte bakis idag men de känns fan nästan så. Bakfylleångesten finns där som om man skulle gjort något dumt kvällen innan fast jag är rätt säker på att så inte är fallet. Mest eftersom jag inte drack igår. Men ändå...

Jag tror att det är landsjuka jag känner av snarare än bakfylleångest även om känslan är väldigt lika. Jag har förmodligen varit hemma för länge och längtar ut. Jag har hunnit med det jag ville på den här ledigheten även om det gick helt annorlunda än vad jag planerade. Ibland blir det inte riktigt som man planerar. Ibland blir det bara helt åt helvete fel...

Landsjukan är hemsk. Rastlösheten är jobbig men i kombination med bristen på motivation blir det värre. Jag vill göra något men känner samtidigt inte för att göra något alls. Jag vill inte vara själv men orkar inte med någon. Jag vill bara ut just nu. Ut till en båt. Ut till där man jobbar 6 om 6. Ut till där man sover, äter och tränar på sin lediga tid och slipper tänka för mycket. Ut till där dygnet är inrutat och planerat. Ut till friheten. Jag längtar ut...

Så vad gör man när livet suger? Sitter på balkongen med en kopp kaffe men solen lyser bara med sin frånvaro. Lyssnar på Sabaton och funderar över nästa partiaktivitet. Vi var och registrerade oss som blodgivare igår. Det gjorde mig glad ett par timmar iaf. Att få göra något vettigt och tänka på annat är ett måste just nu. Partiets aktiviteter verkar vara det enda som gör mig glad just nu. Jag längtar ut...

Rederiet mailade om att några papper till min visumansökan inte är giltiga så länge till så de vill skicka ut mig tidigare. Några få timmar av lycka tills det kommer ett nytt mail om att det inte går utan jag får nog vackert vänta tills den 6:e september ändå. De ger en hopp och sedan slår de undan benen på en igen. Precis som kvinnor...


Jag längtar ut...