söndag 3 mars 2013

Den svenska sjöfartspolitiken håller helt fel kurs.




De senaste veckorna har debatten om svensk sjöfartspolitik kretsat runt den undermåliga handlingsplan som regeringen presenterade i slutet av januari. Både redarna och fackförbunden påpekar gång efter gång behovet av att införa ett tonnageskattesystem. Men regeringen lyssnar inte på det örat och förhalar återigen frågan vilket har resulterat i utflaggningar och vidare till halveringen av den svenska handelsflottan bara under de senaste åren. 



Senast den 9/2 publicerades en debattartikel i SvD signerad av SEKO Sjöfolks ordförande med ett budskap om införande av tonnagebeskattning och ”en rad andra enkla åtgärder” vilket de inte specificerar. 

Att det var länge sedan SEKO Sjöfolk värnade om de svenska sjömännen är ingen hemlighet. Sedan 1998 så har rederierna haft möjlighet att, med fackförbundens godkännande, anställa 50% av besättningarna under TAP-avtal och sedan 2010 upp till 75% på vissa fartyg. TAP-avtal  innebär att det är tillfälligt anställd personal, oftast från Filippinerna, på fraktfartyg i internationell fart. En TAP-anställd kostar rederierna omkring hälften av vad en svensk sjöman gör.
I SEKO:s debattartikel så skiftas även fokusen från att färre och färre svenskar får arbete på fartygen till att fackförbundet får mindre inflytande när inte svenska kollektivavtal längre gäller ombord (under utländsk flagg). Att de försämrade avtalen inte spelar någon roll alls för de svenska sjömännen som ändå inte får jobb ombord är rätt uppenbart.

Som motsats till regeringens handlingsplan så presenterar Sjöfartsforum, en ideell intresseförening med ca 100 företags- och organisationsmedlemmar från hela det maritima klustret, nu sin egen åtgärdsplan kallad ”Det maritima manifestet”. Till skillnad från regeringens tafatta försök till handlingsplan så är det här branschens egna önskemål om en framtida utveckling.
Det maritima manifestet tar inte enbart upp sjöfarten i sig utan hela det maritima klustret, dvs hamnar, tillverkning, service, utbildning, turism och fiske. Att sjöfarten påverkar det övriga samhället lyfts fram genom den statliga uträkningen (N2009/6627/TR) som visar att för varje tjänst ombord på ett fartyg så får 2,2 sjömän anställning och det genererar 5,28 arbetstillfällen i land. 

Men liksom facket tar upp i sin debattartikel så slår även Sjöfartsforum fast att ”en ny svensk rederibeskattning som ger grundläggande globala konkurrensmöjligheter” måste införas för att kunna skapa arbetstillfällen. De efterlyser även att ”främja grundutbildningen av sjöbefäl och säkerställa att utbildningarna håller hög kvalitet, har högt söktryck och examinerar studenter som är attraktiva på arbetsmarknaden.”  

Det maritima manifestet betonar svenska sjömäns gedigna utbildning som vår stora konkurrensfördel gentemot låglönebesättningar samtidigt som de lyfter fram sjöfartsstudenternas behov av praktik på svenska fartyg . Det vill säga de fartyg som i egenskap av dagens politik blir färre och färre för varje år. Följaktligen ökar behovet av fartyg under svensk flagg med intentionen att öka praktikplatser åt studenterna och skapa fler arbetstillfällen. 

Men ingenstans i det maritima manifestet diskuteras varken TAP-avtalen eller faktum att antalet nya jobb åt svenska sjömän måste tvingas bli dubbelt så stort till följd av att 50% av platserna upplåts åt låglönebesättningar. Fackförbundens och redarföreningens intentioner med att enbart införa en tonnageskatt medverkar på sikt till att nya arbetstillfällen skapas åt svenska sjömän men det står fast vid enbart hälften av så många som det kunde alstra.

Det finns dock ett tillvägagångssätt för att skapa en betydligt större mängd nya arbetstillfällen på kort sikt och ännu fler inom loppet av några år. Detta resultat kan uppnås genom att riva upp TAP-avtalen samt införa en tonnageskatt till de rederier som enbart väljer att anställa svenskt sjöfolk. Denna kombination av faktorer förespråkas av Svenskarnas parti (SvP) och  är en lösning som skapar arbetstillfällen åt svenska sjömän på svenskflaggade fartyg.

Rickard Pekkarinen
2:e styrman och medlem i Svenskarnas parti (SvP)





Länkar till källor:
Debattartikeln av SEKO i SvD 9/2
Sjöfartsforums Manifest
Regeringens handlingsplan